Människan förändrar religionen (Josefin Sandell)

Download PDF

Jose­fin San­dell
Åbo Akademi

Mika T. Las­san­der 2014. Post-materialist reli­gion: Pagan Iden­ti­ties and Value Change in Modern Europe. Blooms­bury, Lon­don, 201 s.

Att det har skett och fort­fa­rande sker en reli­giös förändring i de post-industriella sam­häl­lena är knap­past något som undgått dagens reli­gions­ve­tare. Denna förändring märks på ett kon­kret till exem­pel genom att de tra­di­tio­nella ins­ti­tu­tio­na­li­se­rade reli­gio­nerna för­lo­rar infly­tande och anhän­gare. I Fin­land har bland annat ”mas­suts­kriv­nin­gen” ur den evangeliskt-lutherska kyr­kan fått stor upp­märk­sam­het. Upp­koms­ten av nya reli­giösa rörel­ser och andra typer av reli­gio­si­tet är något som har int­res­se­rat både reli­gions­fors­kare och den all­männa befolk­nin­gen. Följ­dakt­li­gen har det skri­vits och fors­kat en hel del om denna reli­giösa förändring. Ett exem­pel är pro­jek­tet Post-Secular Cul­ture and a Chan­ging Reli­gious Landscape in Fin­land (PCCR) som pågick från 2010 till 2014 vid Åbo Aka­demi. Pro­jek­tet har resul­te­rat i många publi­ka­tio­ner som berör de reli­giösa förändrings­proces­ser som pågår i Finland.

Mika Las­san­ders bok Post-materialist reli­gion: Pagan Iden­ti­ties and Value Change in Modern Europe är därför myc­ket aktuell då han tar upp denna reli­giösa förändring, eller sna­rare reli­giösa förändrings­proces­ser. En fri över­sätt­ning av bokens titel skulle bli något i stil med Post-materialistisk reli­gion – Nyhed­niska iden­ti­te­ter och vär­de­ringsfö­rändrin­gar i det moderna Europa. Mika Las­san­der är reli­gions­ve­tare och arbe­tar som fors­kare vid Åbo Aka­demi. Han har själv varit aktiv i pro­jek­tet PCCR. Att skriva om reli­giös förändring är därför inget nytt för honom. I sin bok rik­tar han blic­ken mot det han kal­lar den post-materialistiska reli­gio­nen och de vär­de­rin­gar som igger till grund för denna. Ett cent­ralt anta­gande som Las­san­der utgår ifrån är att förändrin­gar i män­nis­kans vär­de­rin­gar ger upp­hov till de reli­giösa förändringsprocesserna.

Begrep­pet post-materialism myn­ta­des av socio­lo­gen Ronald Ingle­hart. Enligt honom är skift­nin­garna i indi­vi­dens vär­de­rin­gar en följd av socio­eko­no­miska förändrin­gar i sam­häl­let. Förändrin­garna sker gene­ra­tions­vis, det vill säga att om de socio­eko­no­miska förhål­lan­dena ändras under en gene­ra­tion märks vär­de­ringsfö­rändrin­garna först i nästa gene­ra­tion. De sociala och eko­no­miska livs­vill­ko­ren avgör alltså hur män­nis­kan prio­ri­te­rar sina vär­de­rin­gar. Genom att under­söka vilka vär­de­rin­gar en indi­vid har ser man vad det är som indi­vi­den anser vara vik­tigt och menings­fullt i sitt liv. Våra vär­de­rin­gar speglar våra önsk­nin­gar och behov.

Ingle­hart menar att det finns två typer av vär­de­rings­möns­ter: ett mate­ria­lis­tiskt vär­de­rings­möns­ter som präglas av beho­vet av mate­riell trygg­het och beho­vet av exis­ten­tiell säker­het och ett post-materialistiskt vär­de­rings­möns­ter som präglas av beho­vet av självför­verkli­gande och indi­vi­duell fri­het. Ingle­hart använ­der sig av Abra­ham Mas­lows behovs­hie­rarki, där de fysiska beho­ven och trygg­hets­be­ho­ven kom­mer först. Då dessa behov är till­freds­tällda kan man jobba sig uppåt i behovs­hie­rar­kin, där beho­vet av självför­verkli­gande är det högsta beho­vet som man kan till­freds­tällda först då alla andra behov bli­vit till­freds­tällda. Mate­ria­lis­tiska vär­de­rin­gar gyn­nar alltså till­freds­täl­lan­det av de lägsta och mest grund­läg­gande beho­ven i Mas­lows behovs­hie­rarki, medan post-materialistiska vär­de­rin­gar gyn­nar till­freds­täl­lan­det av de högre beho­ven som förut­sät­ter att de grund­läg­gande beho­ven bli­vit tillfredsställda.

I det man idag kal­lar för väst­värl­den lever män­nis­korna i stor utsträck­ning i post-materialistiska sam­häl­len där det finns socio­eko­no­misk trygg­het och sta­bi­li­tet som gör att män­nis­kor­nas grund­läg­gande behov av exis­ten­tiell säker­het är till­freds­tällda. Beho­ven av indi­vi­duell fri­het och självför­verkli­gande är därför de behov som prio­ri­te­ras av män­nis­korna i väst­värl­den. Den tra­di­tio­nella ins­ti­tu­tio­na­li­se­rade reli­gio­nen står för vär­de­rin­gar som gene­re­rar käns­lor av gemens­kap och exis­ten­tiell säker­het. Den har därför inte samma infly­tande och att­rak­tions­kraft i ett sam­hälle där män­nis­kor­nas exis­ten­tiella säker­het är tryg­gad och där fri­he­ten att utt­rycka sig själv fritt är nor­men. Detta leder till ett ökat tryck på ska­pan­det av nya reli­giösa ram­verk som beja­kar de rådande vär­de­rin­garna. Som en följd av detta har nya reli­giösa rörel­ser och nya typer av reli­gio­si­tet uppstått.

Las­san­der är int­res­se­rad av att se på hur olika typer av vär­de­rin­gar inver­kar på hur man iden­ti­fie­rar sig reli­giöst. Han har valt att under­söka vilka vär­de­rin­gar som lig­ger till grund för den nyhed­niska iden­ti­te­ten. För att ta reda på detta har Las­san­der utfört tre olika under­sök­nin­gar med per­so­ner som iden­ti­fie­rar sig som nyhed­nin­gar från tre olika län­der: Irland, Stor­bri­tan­nien och Fin­land. Han har valt dessa tre län­der på grund av deras lik­nande socio­eko­no­miska förhål­lan­den. Han har valt att under­söka nyhed­nin­gar efter­som nyhe­den­dom är en växande reli­giös rörelse som finns i hela värl­den. Nyhe­den­do­men skil­jer sig även mar­kant från de tra­di­tio­nella reli­gio­nerna då den sak­nar ins­ti­tu­tio­na­li­se­rad verk­sam­het och gemen­samma trosföreställningar.

Syf­tet med den första under­sök­nin­gen var att ta reda på vilka vär­de­rin­gar som stöds av den nyhed­niska reli­gio­si­te­ten och att jämföra dessa vär­de­rin­gar med data från Euro­pean Social Sur­vey. Euro­pean Social Sur­vey är en under­sök­ning där man mäter vilka vär­de­rin­gar som finns hos den euro­peiska befolk­nin­gen. För att ta reda på nyhed­nin­gar­nas vär­de­rin­gar har Las­san­der gjort en enkä­tun­der­sök­ning där han använde sig av Sha­lom H. Schwartz’ mätin­stru­ment för att mäta vär­de­rin­gar. Las­san­ders hypo­tes var att de som iden­ti­fie­rar sig själva som nyhed­nin­gar har märk­bart annor­lunda vär­de­rin­gar jämfört med kont­rollgrup­pen som repre­sen­te­ras av data från Euro­pean Social Sur­vey. Den andra under­sök­nin­gen var också en enkä­tun­der­sök­ning, men här var syf­tet att utreda vilka kol­lek­ti­vis­tiska och indi­vi­dua­lis­tiska dis­po­si­tio­ner som fanns bland nyhed­nin­garna när de inte­ra­ge­rade med andra män­nis­kor. Som kont­rollgrupp använ­des data från en lik­nande under­sök­ning som gjorts bland brit­tiska uni­ver­si­tetss­tu­de­rande. Den sista under­sök­nin­gen bes­tod av interv­juer med ett antal nyhed­nin­gar från de tre olika länderna.

Resul­ta­ten från den första under­sök­nin­gen visade på att nyhed­nin­gar­nas vär­de­rin­gar skil­jer sig från kont­rollgrup­pens vär­de­rin­gar. Nyhed­nin­gar­nas vär­de­rin­gar pas­sar des­su­tom in i ett post-materialistiskt vär­de­rings­möns­ter efter­som de beto­nar indi­vi­duell fri­het, självs­tän­dig­het och självför­verkli­gande. En nyhed­nisk iden­ti­tet base­rar sig alltså på post-materialistiska vär­de­rin­gar. Kont­rollgrup­pens vär­de­rin­gar kor­re­le­rade inte lika starkt med de post-materialistiska vär­de­rin­garna. Resul­ta­ten från den andra under­sök­nin­gen visade på att det inte finns tyd­liga dis­po­si­tio­ner i den sociala inte­rak­tio­nen bland nyhed­nin­garna. Både nyhed­nin­garna och kont­rollgrup­pen bestående av uni­ver­si­tetss­tu­de­rande upp­vi­sade både kol­lek­ti­vis­tiska och indi­vi­dua­lis­tiska ten­den­ser när de inte­ra­ge­rade med andra män­nis­kor. Las­san­der kunde dock urs­kilja mer jäm­lika ten­den­ser hos nyhed­nin­garna i deras sociala inte­rak­tion, medan kont­rollgrup­pen upp­vi­sade mer kon­kur­rens­be­to­nade och egois­tiska ten­den­ser. Han tror att detta kan bero på att nyhe­den­do­men är en oor­ga­ni­se­rad rörelse som finns på flera olika håll i värl­den, vil­ket har lett till att med­lem­marna har anpas­sat sig till flera olika typer av reli­giösa och kul­tu­rella kontexter.

I de interv­juer som Las­san­der utförde med nyhed­nin­gar var han int­res­se­rad av att ta reda på vilka vär­de­rin­gar som nyhed­nin­garna ansåg vara vik­tiga. Han fann att nyhed­nin­gar är en rela­tivt homo­gen grupp då de delar många grund­läg­gande vär­de­rin­gar, till exem­pel självför­verkli­gande och indi­vi­duell fri­het. Utåt sett ver­kar grup­pen vara hete­ro­gen på grund av de olika typer av reli­giös praxis som med­lem­marna ägnar sig åt. Det finns dock ingen gemen­sam nyhed­nisk iden­ti­tet. Las­san­der tror att detta är något som att­ra­he­rar män­nis­kor i ett mång­kul­tu­rellt sam­hälle där det är van­li­gare att man kom­po­ne­rar sina egna iden­ti­te­ter istäl­let för att anta kul­tu­rellt bundna identiteter.

På basis av sina resul­tat kan Las­san­der kons­ta­tera att de vär­de­rin­gar som den nyhed­niska iden­ti­te­ten base­rar sig på är post-materialistiska till sin natur. Nyhe­den­do­men kan alltså fun­gera som ett ram­verk som stö­der post-materialistiska vär­de­rin­gar och är därför en växande reli­gion i de post-materialistiska sam­häl­lena. Las­san­der kons­ta­te­rar även att resul­ta­ten indi­ke­rar att den ökande kont­ras­ten mel­lan vär­de­rin­gar som stöds av tra­di­tio­nell reli­gion och dagens post-materialistiska vär­de­rin­gar är en nyc­kel­fak­tor i den reli­giösa förändring som sker. Till följd av denna reli­giösa förändring blir de tra­di­tio­nella reli­gio­nerna mindre rele­vanta för den post-materialistiska människan.

I sin bok erb­ju­der Las­san­der, med stöd av Ronald Ingle­harts post-materialistiska teori, nya sätt att se på reli­gion och reli­giös förändring. Han använ­der sig även av andra teo­rier, bland annat Bruno Latours actor-network teori. Med stöd från dessa teo­rier int­ro­duce­rar han för mig nya begrepp som man kan använda sig av då man stu­de­rar reli­gio­nen, så som begrep­pen ”dia­lek­tal” och ”kvasi-objekt” för att nämna två. Sam­ti­digt som han int­ro­duce­rar nya begrepp kri­ti­se­rar han tidi­gare begrepp och teo­rier, bland annat seku­la­ri­se­rings­teo­rin, för att de behand­lar reli­gio­nen som ett enhet­ligt objekt. Enligt Las­san­der är reli­gion ingen enhet­lig enti­tet och inte hel­ler en aktör, utan reli­gion är något som ska­pas av och bland människor.

Enligt min mening är Las­san­ders ambi­tio­ner myc­ket höga. Det ver­kar som om han vill för­söka förklara reli­gio­nen i sin hel­het. Han vill förklara hur vär­de­rin­gar, iden­ti­tet, moral, beteende, social omgiv­ning och mänskliga behov påver­kar och påver­kas av reli­gio­nen. Han vill även förklara feno­men som fun­da­men­ta­lism, seku­la­ri­se­ring och reli­giös förändring. Resul­ta­tet blir en stund­vis för­vir­rande läs­ning som krä­ver hög koncent­ra­tion, men som också inb­ju­der läsa­ren till reflek­tion och nya insik­ter om reli­gion, vär­de­rin­gar och dagens samhälle.

Att hitta ”san­nin­gen” om reli­gion är något som jag tror dri­ver många reli­gions­ve­tare. Det finns något som skil­jer den troende från den icke-troende och sökan­det efter detta något är anled­nin­gen till att reli­gions­ve­tare fort­sät­ter att teo­ri­sera kring den undflyende reli­gio­nen. Mika Las­san­ders bok är ett för­sök att förklara detta något, men inte genom att fånga det i en teori, utan genom att låta reli­gio­nen vara det den är: fri, fly­tande och föränderlig.